Så går det till i omhändertagande av barn

Då och då får man läsa om olika barn som har varit med om olika hemska saker. Flest stora rubriker blir det om olika abrn som har blivit vanvårdade av dem som ska sköta om detm – deras egna föräldrar. Vi har förfasats över de öden som stackars Bobby, eller fallet med Louise och vi var många som förfasades över stackars Yara som bara blev 8 år gammal. Det var inte hennes riktiga föräldrar som tog hand om henne, utan flickans släktingar. "Kvinnans slag mot Yaras huvud, ben, fötter, armar, händer och bål har lett till flickans död", skrev domstolen i december 2015. Kvinnan som mördat flickan dömdes senare till livstids fängelse, medan hennes man som inte hade skyddat flickan dömes till 6 års fängelse.

Alla i socialen borde kunna prata med barn

Det är dessa rubiker i kvällstidningarna som får oss att rysa av obehag. Sedan glömmer vi bort dessa olika fall av vanvård av barn. Däremot är det nästan sällan och för det mesta aldrig som vi får höra om när det omvända händer; att socialtjänsten har tvångsomhändertagit ett barn trots att barent har föräldrar som inte alls vanvårdar sitt barn alls. Det är svårt att avgöra dessa fall, eftersom socialtjänsterna i de olika kommunerna inte på riktigt utreder barn som misstänks fara illa. Det finns tyvärr stora brister i socialtjänsternas arbeten. Bland annat det som brister är utredningar just om barn som någon har slagit larm om att barnen far illa. Det viktigaste en socialtjänst borde göra är att alltid se till att få träffa barnet som det rör. De bör träffa barnet och om socialtjänsten tycker det är svårt att träffa barn och på rätt sätt kunna prata med barnet, bör socialtjänsten alltid ta hjälp av dem som är experter på att tala med barn; barnpsykologer, som ju är utbildade just för att kunna prata med barn. Hur svårt kan det vara?

Socialtjänsten borde reformeras från grunden

Hela socialtjänsten borde reformeras och de borde lära sig andra sätt att utreda och göra riskbedömningar. Det borde finnas kriterier som man kan mäta om ett barn riskerar att fara illa. Ungefär som när man bedömer risk för brottsåterfall. Socialtjänsterna ute i landet bore ta till hjälp forskare som är de som vet och kan socialtjänstens arbete. De borde sluta se på forskarna med skepsis och distans och i stället ta hjälp av dem som vet hur man bör göra bäst i stället för att göra tvärtom. Och barnen borde alla få en egen advokat som tog parti för barnen och skyddade dem mot både vanvård, och mot socialtjänstens felaktiga handhavanden. Läs mer om detta på: https://www.lvuadvokat.se.

24 Aug 2019