Det är meningen med lagen om barns vårdnad boende och umgänge

Länge har statistiken talat sitt tydliga språk; vi fortsätter att både flytta ihop, gifta oss och skilja oss på samma sätt som de senaste 20 åren. Hälften av oss som gifter oss eller flyttar ihop skiljer sig. Har man då barn i samboförhållandet eller i giftermålet måste man tillsammans (helst i samförstånd) komma överens om var barnet ska fortsätta bo. Vem som ska fortsätta ha vårdnaden om barnet? Och om barnet inte bor hos den ena föräldern, hur ska umgänget mellan barn och den föräldern i så fall se ut? 

Här ska betonas att de allra flesta vuxna, normala människor klarar av på ett alldeles utmärkt sätt att kunna komma överens om allt detta utan att baktala den andra föräldern, bråka eller dra tvisten till domstol. Det finns några undantag när det inte brukar fungera. Det är i de fallen som vi ska ta upp hur lagen och dess andemening ser ut.

Lagen var meningen att ta tillvara barns bästa

När lagen skrev och sedan har ändrats har andemeningen med lagen varit att ta tillvara barns rättigheter. Jämför man lagen i Sverige angående barn, stipulerar den att barn har långt gående rättigheter. Det låter vackert när man till exempel i lagen om barns vårdnad, boende och umgänge slår fast att ”barns bästa” ska komma i första hand. På samma sätt stipulerar socialtjänstlagen att ”barns bästa” ska komma i första hand i alla frågor som rör barnet självt. Här har den svenska lagen en svår tolkningsfråga, för det är synnerligen oklart om vad som är ”barns bästa”. I fall efter fall, far barn illa. Det är i de fall då barnen blir utsatta till exempel för våld, övergrepp eller har någon förälder som missbrukar, är tungt kriminell eller har en psykiskt sjuk förälder eller som har en psykisk störning, som till exempel psykopati. Det är i dessa fall som barn behöver ett omedelbart och entydigt skydd från en sådan förälder. Trots att lagen är utformad på detta sätt är det alltför många gånger som det är föräldrarna som har rätt till sina barn, i stället för tvärtom.

Barn måste få komma till tals mer

Föräldrarna väljer att tvista om sin rätt till umgänge med sitt barn i domstol, utan att barnet själv får komma till tals. Domstolarna brukar ha svårt att veta hur den ska handha frågor som gäller barn. Många tycker det är svårt att prata med barn. Även om socialtjänsten är inblandad i frågor då namn misstänker att barn far illa, väljer många av landets socialtjänster att inte fråga barn, eller då de talar med barn går till väga så att barn inte vågar prata fritt med tjänstemännen, i stället för att låta experter som kan tala med barn – som barnpsykologer –  helt enkelt struntar i vad barnen önskar. De struntar i signaler som ges om att barn far illa och ser hellre till att de vuxna får som de vill i stället för tvärtom.

Trots att lagen är entydig om barns vårdnad, boende och umgänge att barn ska komma till tals – uteblir alldeles för ofta barmnemns röst. Kanske dags att uppfylla lagen om barns rätt till sitt eget bästa?

5 May 2018